If ) 
UNGDOMSNOVEI . LER 
bief dct med ens klart for Inez , hvad det var , som lâg i lüften — vâren , vâren . 
Här hade man icke , som hemma i Sverige , först att se pâ de gröna skotten pâ fastlagsrisen , satta ivatten efter vederbörligt begagnande â fettis - dagen , att sedan märka dag för dag , hur isarne gingo upp , snön smalt bort , blâsipporna kröpo fram , tili dess ändtligen vàren presenterade sig — här kom allt pâ en gâng med sä bländande mycket färg , sä berusande mycket doft — vâren , vàren . 
Inez bief helt eftertänksam , ty nu skulle det ju komma , det oändliga , det outsägliga , det där ofattbara , som inga ord künde skildra , knappast nägra toner , det där , alla flygande och farande tankar anade , drömde om , längtade efter som den törstande efter en läskedryck , som den uttröttade efter ett mjukt örngott , kärleken . Vâren var ju kärlekens tid , och nu skulle den komma och be - mäktiga sig henne , pressa henne lidelsefullt i sina armar , hâlla henne i en läng omfamning och kyssa henne , kyssa henne till döds , ja gärna , blott hon finge älska , älska och älskas en kort minut . Hvad det var tomt , innehällslöst , heia hennes stackars lif , sâ futtigt , sä jämmerligen tarfligt , utan hvila , utan ro , idei längtan och drömmar , blott oändlig äträ efter nâgot , som hon ej visste hvad det var , nâgot vidunderligt , som skulle omsluta heia hennes väsen , nâgot underbart , som skulle hopknyta alla hennes fladdrande tankar , nâgot , som hon künde fä öfverlämna sig ât helt och hâllet med själ och