ANEMONER 
15 
om en mjuk hand lade sig öfver dem , magneti - serande en i sömn , knappte hon , nej , slet häftigt upp knapparne i klädningslifvet . 
Hvad var det ? Kom det nâgon efter henne ? Det kändes sä besynnerligt . . . andedräkten stockade sig i hennes hals . . . hon var säker pâ , att hon var eldröd i ansiktet . Hvad det var kväf - vande varmt ! Det kändes som en het andedräkt flâsade mot hennes nacke , som där surrade nâgra trânande kärleksord i hennes öron , som nâgon med darrande händer fattade tag i henne , lade sina skälfvande heta fingrar kring hennes hals och böjde hennes hufvud . . . Gud ihimmelen . . . ut ! Sä sprang hon ut , och i ett tag ilade hon ned tili Springbrunnen för att tvätta sina brännande kinder . 
Men den gamia bockfotade faunen grinade spefullt ât henne med sina smâ lystna ögon , under det han oupphörligt lät sina vattenstrálar beskrifva glittrande kurvor i lüften och droppa ned med ett oafbrutet rytmiskt plask , och just dà Inez böjde sig ned mot vattenspegeln , öppnades orangeridör - rarne ej längt därifrän och en ângande , kvaf ström flöt ut frân drifhusatmosfären därinne , i det trädgärdsmästarens hjälppojke vandrade ut med ett par smâ krukväxter . Inez sâg pâ honom . Hur kom det sig , att hon aldrig förr lagt märke till hur vacker han var ? Hvad hufvudet satt käckt pâ kroppen — Inez künde följa hans halslinier ända ner till bröstbenen . Sâ rodnade hon igen och doppade ansiktet ända tili härfästet ned i vattnet , men han gick smâleende sin väg , gnolande pâ en folkvisa om vâren och Razinas ögon . Dâ