12 
UNGDOMSNOVELLER 
Inez , sin kusin . Det var nu en gâng gubbens voritplan att gifta de unga tu , för hvilka han dragit försorg allt sedan de varit smâ , och det skulle han ocksâ drifva igenom , fastän Inez hög - tidligen förldarat , att hon icke künde med bok - malar , och Gustaf var ju en af värsta slaget . Hon kom nog ihâg , hon , hur han kunnat sitta timtals och sluka i sig tjocka romanluntor , och studerai hade han ju gjort se'n dess bâde grekiska och hebreiska , sa nu stod han väl öfver öronen i bokdamm . Men gubben smâlog , bah , det var bara pensionsgriller af Inez , nog skulle hon taga honom , för aldrig künde han tro att h a n s niece hade sâ dâlig smak , att hon gâtt och förälskat sig i nâgon af de rödhäriga engelsmännen , som hon brukade spela lawn - tennis med . Det vore just skönt , att fâ till arfvinge en sâdan där herre , som skulle för - slösa ens surt förvärfvade styfrar pâ âkdon , pon - nies , pâfàglar eller kasta dem pâ de gröna borden för att bortskrapas af croupierernas rakor . Nej , det kom aldrig i fräga att nâgon utlänning skulle komma in i släkten , hvilken kanske tili pâ köpet skulle fâ veta och basuna ut hur förgyllningen â rumäniska vice konsulatet âstadkommits . Gustaf skulle hon gifta sig med , och det gjorde hon nog ocksâ , när det kom tili kritan , det var han säker pâ . 
Just dà han kommit till denna behagliga slut - sats , trädde hans svenska kammartjänare in , och följande stereotypa samtal uppstod : 
»God morgon , herr konsul ! » 
»Morgens , Johnson ! Hurudant är vädret ? »