EN INTERIOR FRAN LANDET 
107 
släpade af stärkt transpirerande hästar , medan kär - rorna svettas sä vagnssmörjan i svarta , feta klat - schar dryper ner i sanden , och bönderna torka brunbrända , vâta pannor med stora , apelsinröda näsdukar , prydda med deras kungliga svenska majestäters konterfejer . 
En nätt trilla kommer i raskt traf farande , stannar ett stycke bortom den lilla , oformliga landt - kyrkan framför skolbyggnaderna , och tvâ medel - älders - män stiga ur . 
Det är öns främsta man , brukspatron Holm - lund pâ Lindesnäs , och länets folkskoleinspektör , hvilken i dag skall besiktiga skolorna . Men ännu är det god tid , storskolans magister , hvilken till - lika är klockare , postmästare och diversehandlare pâ ön , har ännu icke ankommit , ej heller kyrko - herden . Bâda herrarne sätta sig därför pâ förstugu - kvisten och prata , under det pojkar och flickor i en oafbruten ström gâ förbi dem , bugande , nigande , och brukspatron känner sig helt öfver - raskad att se en mängd ungdomar , hvilka annars , obekymrade nog om sin bildning , brukade göra dagsverken hos honom , i dag infinna sig här stela och uppsträckta med allvarliga ansikten , nytvättade händer och rena kläder , men saken var den , att klockarn , hvilken eljes utan invändning lät dem skolka , icke ville , att det pâ uppvisningen skulle se tomt ut i skolsalen . 
Brukspatron bjöd folkskoleinspektören en ci - garr ur sitt cigarrfodral ; denne mottog och tände den , och sä fortsatte de bâda herrarne sitt afbrutna samtal om den norska politiken .