104 
UNGDOMSNOVELLER 
sista ansträngning sän . der en blodröd liiiie tvärs öfver den dunkelblâ , lätt vattrade sjöytan , en linie , som liknar den utspringande blodströmmen frân en äder . Sâ försvinner ocksâ den . Där solen lyst utbreder sig ett pjaskigt orangefärgadt mer . Det kvällas . Sjön lurar tili , bergen slumra in , och öfver drömmande samhällen sjunger en kyrk - klo . cka i Ciarens sin sömninlullande vesper - sáng . Nattvinden tassar lätt bland blomstertunga häckar och strör ut vâgor af doft i den afkylda nattluften . Eljes icke ett buller , som stör , icke ett ord , som skär . Underbárt tyst , vidunderligt stilla . . . sâ tyst . . . sâ stilla . 
Under det Gerhard betraktade , hur skug - gorna i mörka floder göt sig öfver nejden , leddes hans tankar öfver frân stundens tillfälliga miss - stämning till hans lifs stora , oafkastliga sorg , som i hvarje ögonblick af missräkning och grubbel reste sitt hufvud och fyllde hans iure med en obekämpelig tungsinthet — medvetandet om hans egen oförmäga , om hans egen andliga och fy - siska maktlöshet . Allt det hopplöst intet sägande , allt det tröstlöst tomma i hans existens , som äfven i lyckliga stunder satte en mörk folie till hans glädje , kom tydligare än vanligt för hans syn . Att Iefva utan att duga tili nâgot , utan att äga kraft att fiamma upp för nâgot , utan att helt kunna gripas af nâgot — bittert , bittert . Men gräte han ocksâ blodstârar , vrede han ocksâ i förtviflan sina händer , skulle det dock icke hjälpa , skulle han dock jcjke kunna förvärfva gig friskt , nytt blod ,