drömmen om mullen och vindarne 
60 
DRÖMMEN OM MULLEN OCH VINDARNE . 
Höjen mot himlen mig , vindar ! 
Tungt jag drömmer , men ej mäktar lyfta bundna ögonlocken . 
Salomo frân värld , som jäktar , sträckts i mulln i svepningsrocken . 
Mull jag skapats af , och mullen vili till masken och till jorden . 
Lefvande i griftekullen tycks mig jag är graflagd vorden . 
Höjen mot himlen mig , vindar ! 
Lyften ur dunklet mitt hufvud ! Händen domnade , som öste i de bottenlösa sâllen . 
Banden sig frân lifvet löste . Marken vek frân mantelfällen . Alla anleten , mitt hjärta älskat , doldes djupt i dimman . Allt det brokiga och bjärta slocknade i skiljotimman . 
Lyften ur dunklet mitt hufvud !