salomos afton 
SALOMOS AFTON . 
Hur febertyngd och het den var , den kvafva lânga dagen med ângesten , som slet och skar , i dofva hjärteslagen , hur tankarna än glödt och bränt , tills själen stod i lâga — nu hviskar jag : det vare händt , och minns ej mer min plaga . 
Ty svala skuggan kom och skön förunderligt blef kvällen . Som främlingen pá sagoön jag ser mot kända ställen , förtjust , som aldrig dagg sä klar föll öfver sommargrönskan , och blomdoft aldrig sä skänkt svar ât hvar mitt hjärtas önskan . 
Ty kvällens stillhet är en sâng , som hviskar : du är korad !