Full text: (2,3)

afskedet till sulamith 39 
som stoft och grand och dämm förgyller . Död blir all skrift och grâ hvar bok . Den vise nämner själf sig tok och finner endast svärmarn klok , som tjusad lämnar hem och hamn och sträcker skyarna sin famn . 
Du var allt det , som handen vek och blodet flamlikt fritt kan göra . Med fàgelns lätthet vili man röra vid allt . Synd klagan tycks och knot . Man aktar krypet vid sin fot och kysser gren man snuddar mot . Kärt budskap första skuggan bär tili drömmens blundande begär . 
Ännu en gang , en sista gâng jag trânade mot ungdomsbrunnen : att blek med leende kring munnen och skenet frân en fjärran fest pâ pannan , gâ som främmad gäst , en hemligt invigd offerpräst , som väl bland hopen har sin gâng , men hjärtat fylldt af templets sâng . 
Det är förbi . 1 tusens midt jag stär allen med mina stjärnor .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.