Full text: (2,3)

salomos själfrannsakninc , 
37 
Allt stolt jag som min spira borde bära , men ville glömma i min svaghetsstund de genomlefda ârens makt och ära för ungdomskyssen frân en tanklös mund . 
Dock starkare än viljan var mitt väsen . 
Förklädt förrädde det sin hemlighet . 
Som rned sin anda samum bränner gräsen , 
min sorgsna andes glödande signet 
blott brande Sulamith . Hon frân min sida 
smög med en lekkamrat pâ barnens vis , 
och âter ensam i min solskensvida 
och kalla enslighet jag sitter vis . 
Jag äter blir betraktaren , som skâdar 
med kyligt leende pä världens gâng , 
som vändt i handen alla spelets trâdar 
och känner texten tili dess dockors sâng . 
Som i si " sänS hjulslamret man frân kärran 
hör sorla först , i natten sen förgä , 
allt mer blott som ett mörkrets brus ur fjärran 
nu lifvets röster mot mitt öra slâ .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.