Full text: (2,3)

36 
kung salomo och morolf 
Mitt ödes spei sker bak den egna pannan . 
Allt annat endast skugga är och skal . 
Jag diktade en dikt af all min längtan 
tili det som dött , men en gáng varit mitt , 
af hjärtats värdröm , sinnets ungdomsträngtan , 
den vackra drömmen hette Sulamith . 
Det var min dârskap , att jag greps af leken , 
i skenet verklighetens värme fann . 
Jag glömde bort , att själf jag tände veken 
och att min egen olja endast brann . 
Fôrlàtlig dârskap hos en konstnär , dârad 
som barnet af sin bild och sitt begär , 
men ej hos den , som har fätt pannan fârad 
af bitter vetskap om hvad lifvet är . 
Det var min frestelse att vilja glömma 
allt hvad jag lefvat , pröfvat , känt och lärt , 
allt som mig gjort tili den jag är , och drömina 
att än ett ungdomslif var mig beskärdt . 
Jag ville part i vilda vimlet vara 
med bröstet füllt af fröjd , af gràt och brott 
och icke alltid vise domarn bara 
med vâgen i sin hand pá ondt och godt . 
Dock ej mitt lif var planlös , blind förvirring . En lönnlig lag har râdt i slumpens spel , och tankens segrar , sinnenas förvirring haft i min daning samma djupa del . 
Sâ elden , askan , god och bitter Vinning , allt âren lâtit vissna , lâtit grò , det grâa hàrstrât , skrynklan vid min tinning , och sâren , ärren , allt är Salomo .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.