SOMMARLEKEN 
( Sjunger . ) 
Jag ser en uliig liten sky i sommarmiddagsglansen . 
Sâ hvit är blott din hvita hy , du barn i solskensdansen . 
Det tycks som sväfvade den bort pâ blâa himmelsfältet . 
Men själf nog löser innan kort frân danserskan jag bältet . 
jag skimra ser frán stam till stani 
i sommarmiddagstimman 
ett pärlgrätt nät , af fina dämm 
är väfd den ljusa strimman . 
Där gungar främst ett gyllne grand 
bögt öfver blomstervidjan . 
I bojor rymmerskan och band 
jag fjättrar snart kring midjan . 
Hur sol och skugga hafva brâdt 
att skifta öfver grönskan ! 
Det är som drogs det ständigt lott 
om hjärtans hopp och önskan . 
Ett evigt spei , en evig strid 
härute och härinne — 
ett öppet famntags sommarfrid 
blott hvila ger ett sinne .