SOMMARLEKEN 
Grâ jag är af dämmet som af mjöl frân kvarn . Strupen torr och snuggan , kroppen landsvägstrött . Bredvid dig i skuggan lät mig hvila sött . 
Blytung solen bränner , gif mig huid och hamn . 
sulamith . 
Hvem är du , som känner visan och mitt namn ? 
Dock det skall du sedan mig förtälja fritt . 
Plats här finns pâ brädan bredvid Sulamith . 
Mobolk . 
Skönt skall svalkan lisa vandrarns panna här . Hur jag kan din visa ? Den af Morolf är . Och hans visor flyga ju som maskrosdun . In i husen smyga de med luftens fjun . Svalkande som daggen , retsamma som smolk , stickande som taggen känner dem allt folk .