MÂN SKEN SN ATTEN 
25 
Osynlig silfverklocka hör jag klinga . 
Hör du ej ock dess Spröda klang ? O , Iyss ! Böj öfver magiskt silfrad murgrönslinga ditt ardete mot min och mánens kyss . Säg endast : jag är Sulamith , som kvinna nyss blifvit liar med knopparna i vâr , och du sâ ljuf mig nu skall âter finna sä oförminskadt ung som uti gär . 
Sulamith . 
Det tycks dock , Herre , som jag borde heldre dig svara : jag är ett dygn äldre nu . 
Salomo . 
Tyst , älskade , du aldrig fâr bli äldre , min varelses , mitt hjärtas ungdom du ! 
Tyst , tala ej om tid , om dar , som flykta . Ej mer än mânens sken , som i sitt loft för oss har tändt sin blàa bröllopslykta , ej mer än dessa lindars honungsdoft du âldras fâr . Hâll i ditt famntag fângen min lefnad i ett evigt ögonblick , ty när det brister , dà är ocksâ gângen den sista salighet mitt hjärta fick . Säg endast : jag är Sulamith . Det flammar af glans kring bädden dar jag väntar dig . 
Sulamith . 
Din Sulamith har mânen i sin kammar och i den hvita natten väntar dig .