MÂN SKEN SN ATTEN
23
Det finns ej nâgon âlderns lag , som säger : »det är förbi ; din blomning du har haft» . Det finns ej nâgon ärens vâg , som väger likt krämarens , en själs , ett hjärtas kraft .
Vârt väsen har sitt eget dunkla öde , förlusten själf det räknar sig tili vinst .
QesS källa okändt , underjordiskt flöde tili brädden fyller , när du tror det minst . Hvem känner eldens väsen ? Har dess lâga väl âldrats sen den första gang den tändt ett mänskohjärta med sin fröjd och plaga ? Hvar morgondag allt som i dag du känt kan bjuda öfver . Sä ju örnen spänner aUt högre hän mot soin sin vilda flykt , och större skaparyrsel konstnärn känner , ju högre han mot skyn sitt torn har byggt .
Hänryckning , det är allt och allt förbyter
tili högtid , under , trolleri , musik —
den tili min själ med nattens mânglans flyter .
En yngling v'se Salomo blir lik .
Jag vet : för mig mot skymningen det lider .
jao - allting lärt och lämnat lifvets midt —
världsfamnande och tjugoârig skrider jag nattens mänväg tili min Sulamith .
Här gârden är , där hennes dufvor bruka fâ korn ur hennes solskensbruna hand med halsarna de silfvergrä och mjuka mot hennes hals och hennes bröstduks rand . Nu i sitt dufslag drömma de och blunda som bina i sin kupas arbetsstad ,