MÂN SKEN SN ATTEN 
23 
Det finns ej nâgon âlderns lag , som säger : »det är förbi ; din blomning du har haft» . Det finns ej nâgon ärens vâg , som väger likt krämarens , en själs , ett hjärtas kraft . 
Vârt väsen har sitt eget dunkla öde , förlusten själf det räknar sig tili vinst . 
QesS källa okändt , underjordiskt flöde tili brädden fyller , när du tror det minst . Hvem känner eldens väsen ? Har dess lâga väl âldrats sen den första gang den tändt ett mänskohjärta med sin fröjd och plaga ? Hvar morgondag allt som i dag du känt kan bjuda öfver . Sä ju örnen spänner aUt högre hän mot soin sin vilda flykt , och större skaparyrsel konstnärn känner , ju högre han mot skyn sitt torn har byggt . 
Hänryckning , det är allt och allt förbyter 
tili högtid , under , trolleri , musik — 
den tili min själ med nattens mânglans flyter . 
En yngling v'se Salomo blir lik . 
Jag vet : för mig mot skymningen det lider . 
jao - allting lärt och lämnat lifvets midt — 
världsfamnande och tjugoârig skrider jag nattens mänväg tili min Sulamith . 
Här gârden är , där hennes dufvor bruka fâ korn ur hennes solskensbruna hand med halsarna de silfvergrä och mjuka mot hennes hals och hennes bröstduks rand . Nu i sitt dufslag drömma de och blunda som bina i sin kupas arbetsstad ,