RUNG SALOMO OCH MOROLF 
MÂNSKENSNATTEN . 
Förtrollad , fjärran hvilar sommarnatten svept i sin mânglans , mystiskt hvit och sval , som om en pärla , vât af musslans vatten , omslöte rymden med sitt pärleskal . Förunderligt ! Frân öfverfyllda skâlar i natt tycks dofta själfva detta sken , som hvita kalkars vällukt frân dess strâlar i luftens dunkelhet sig löste len . 
Dock , nu förstär jag det . Frân trädens toppar gjuts honungsângan utaf nattens vind , men skimret har tili klara silfverdroppar förvandlat blommorna pâ blomhöljd lind . Sä doft och sken olösligt smält tillsamman liksom i lâgan pâ ett offerbord . 
Berusad njuter jag den dubbia flamrnan frân ljusfylld himmel och frân fruktsam jord . 
Min ungdoms mânskensnatt , välkommen âter , du djupa blâ , med din oändlighet , dar själen jublar medan ögat gräter som mot en alltför gränslös hemlighet .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.