kung salomo och morolf 
Det som snart skall brista blir ju sällsamt kärt , allt man mäste mista dubbelt âtrâvârdt . . 
Sorgset , vildt betagen man mot frostklar höst sista sommardagen sä intill sitt bröst famnar , som om ginge lifvet själft med den . 
Hvita fjärilsvinge , hos mig stanna än ! 
När du öfvergifvit mig , är döden när —~ just sâ har nu blifvi * Sulamith mig kär . 
Morolf . 
Alltsâ , rôda bâlet flamme grant mot skyn . Säg , kan föremälet ses med vanlig syn ? Du frân öst och västan dina kvinnor fâtt . 
Men har nu till nästan giljarstrâten gâtt ? Sulamith ! Det klingar kändt . Mig tycks jag sett blek i fältets ringar henne sväfva lätt , 
fylld af ringdanstaktens 
brus och kvällns begär ?
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.