BRODRAVAKAN 
Skott hans lifsträd skjuter . Hvitnar sist hans lock , hon med fingret sluter mildt hans ögonlock . 
Hell den starka , ljufva , hands och hjärtas stöd , alla dagars drufva , alla nätters glöd ! 
Morolf . 
Sannerligen unnan talet runnit har , liksom öl ur tunnan när man tappen drar . 
Sang frân näktergalar ju pâ parning skylls . 
Därom munnen talar hvaraf hjärtat fylls . 
Alltsâ kvinnosángen vittnesbördet bär : hundraelfte gângen Salomo är kär . 
Salomo . 
Morolf , nu som ständigt älskar jag igen , blott mer djupt , eländigt , som man gör det sen själn af âlderns syra sina brännsär fâtt , när ens dar blir dyra och ens hufvud grâtt .