KUNO SALOMO OCH MOROLF
Min vise Salomo , farväl ! Mig väntar sommardagen med okänd gâfva för min själ , hvar stund ifrân den tagen är som en mistad ägodel . Af trastens drill hör slagen !
Mig kalla alla gröna blad , mig ropar fâgelsângen . Jag väntad är , jag vili âstad . Pâ daggstig än ej gângen jag vinna vili mitt lyckovad och taga stunden fângen .
