102 
DIKTER 
isen glöder sâsom elden , blodrödt glänsa gräs och strâ , guden kommer själf frán toppen , ynglingen med guldgul lock . Fladdrande kring gossekroppen blâser purpurbrämad rock . 
Dar han skyndar snöskredsvägen , blänker block och gnistrar sten . 
Strida strömmar öfver stegen spruta skummets silfversken . 
Gängens sus , där vildt han springer , är som storm i fältets korn , och med glansen frân sitt finger han förgyller kornas horn . 
Skrattar , själfberusad spjufver , midt bland sina kreatur , härmar bromsar , kittlar jufver , leker med sin röda tjur , mjölkar vacker stjärnkos spenar , suger munnen hvit och vât , heia boskapsflocken enar med förtrollad vallarlât . 
Men pâ motsatt topp försyunnen är han ren om en minut .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.