DIKTER 
södern . 
Söderns sommar hör jag brusa , solskensdrucken lifsberusning , stämmor jublande och ljusa , höga flickskratts världsförtjusning . Sâng af man i älskarroller , fágelkvitter , barnajoller , sorlet af en gârds fontän , till musik förvandladt sken , strâle , som vardt ton och flöde spelande i strida ryck , tystnande för egen nyck , sâsom vâra stunders öde sjunger , domnar , lofvar , gäckar . Men frân rosentunga häckar stiger yppig med hvar fläkt sommarsöderns andedräkt . 
Stundom blifver allt sä stilla . Dà är forntid med i leken , blossar upp likt tärda veken i ett ljus , som man tror släckt . Stenarna i slott och villa , torgens hvita , tysta stoder ,