94 
DIKTER 
Du , som en glans skänkt mina fröjders smycken , 
längt högre än jag själf det drömt , 
och när mig ödet räckte ângestdrycken , 
det bittraste därur ren tömt , 
du , som göt i mitt hjärta och mitt öga 
ett sken frân dina stjärnor blä , 
sä verklighetens värld mig rörde föga , 
när jag i diktens künde gâ ! 
Du höga Genius , som allt mig skänkte , 
min andes lust , min lefnads lif , 
jag , otacksamme , alltför litet tänkte 
pâ dig i dagens tidsfördrif . 
Men nu , när middagstimmens ro är inne , 
mitt hjärta endast stilla ber , 
att du , som ledt mig hit till bergets tinne , 
mig ocksä mâtte följa ner . 
Jag ser mot dalen , och mig tyckes ljuset sä främmande , sä klart och kallt , som rop och frágor ängslade i suset , blott man i skuggan gjorde halt , som , när man böjde sig mot källan , porlet ej rasta lät ens vandringsstaf , som mellan trädens svaia stillhet sorlet städs trängde frân ett okändt haf .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.