Full text: (2,1)

EN MAN TILL SIN GENIUS 
en man till sin genius . 
Nu kommen är den höga middagstimman , 
och solen i sitt zenit stâr . 
Allt hädanefter glesare blir strimman 
och längre skuggan dar jag gär . 
Min Genius , i denna festligt klara 
och soligt högtidsdjupa stund 
mitt hjärta vili din offerlâga vara , 
min själ din ljusa offerlund ! 
Du , som med blâa stjärnor vid din tinning 
men blick ej olik min jag sett , 
alltsen min tanke först kom till besinning , 
att jag af drömmens barn var ett , 
du , som mig varit städs en äldre broder , 
som bättre än jag själf mig känt , 
som hemligt länkat har min lefnads roder 
och bladen i min lifsbok vändt !
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.