Full text: (2,1)

DIKTER 
Fârade sinnen och fârade drag , 
barnena själfva gamia . 
Hjärtan med svârmodigt bultande slag 
blöda , leta och famla . 
Världsvilja nog men ej världsvälbehag — 
skämtet en skorrande skramla . 
Fader , din själ var hei och stark , füllt lät du glädjen ljuda . 
Världen var som din egen mark , som dig sin frukt skulle bjuda . 
Sorg och fröjd du som vis patriark bar som de goda i Juda . 
Lifsmild , gifmild , ofrom och from , 
sötman men icke syran 
tog du och gaf du . Din rikedom 
fanns ej i jäktande yran . 
Skönheten var det — stod ladan sä tom , 
log du som syrsan ât myran . 
Fader , som gaf mig tili arfvedel 
skönhetslidelsens gnista ! 
Hvad du var rik , det fattar min själ , 
när jag i skrift vili rista 
hvad du bjöd stunden tili ägodel 
ljust och fritt tili det sista .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.