Full text: (2,1)

DIKTER 
VÂRNATT . 
Vackra , h vita vár , du , soin pâ stjärnlyst strimma tyst öfver vägarne gâr , lätt genom nattens dimma . Du , som ger växt och grodd , du , som ger sol och grönska , skänker , blott du blir trodd , hjärtana allt hvad de önska , strö nu i fulla fâng dagg och doft pâ färden , gnistor , glömska och sâng , allt , som förnyar världen . 
Men , o milda vâr , minns , att du bärer förhoppning ock för det , som aldrig fâr mera tänka pâ knoppning : dröm , som i kamp blödt slut , löften lângsamt förbrunna , trâdar , som sakta nötts ut , hur fast de en gâng varit spunna , strängar , som oförmärkt brustit , men länge mâst skälfva , tankar , som stridii och värkt , tills de left öfver sig själfva .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.