70 
DIKTER 
Du spada , som jag har köpt med mitt lif , jag är trött pâ att hylla och rimma . 
Sä tala mig trygg , min varelses vif , ty tung är tviflets timma . 
Ty kyssen , ser du , är intet svar , 
hur än den döfvar och dârar , 
och med ett hâr , sâ lent som du har , 
nog torkas de bittraste târar . 
Dock ângest och oro äro de garn , 
med hvilka kärleken väfver , 
och en man , som älskar , är längt mera barn 
än kvinnan , för hvilken han lefver . 
Sä , innan vi slumra bröst mot bröst , söf i ro min ângests stämma . 
Lât mig förstä af hvar ton i din röst , att jag är lyckligt hemma . 
Ty mörkret faller och veckorna gá och röfva bort tron tillika — men äro vi sarhman hemma , vi tvâ , mâ böcker och människor svika .