en ung skalds visa 
09 
en ung skalds visa . 
Min leksyster lilla , nu dagen är all och dunklet sjunker kring världen . 
Ren första stjärnan stâr klar och kall och gnistrar mot hufvudgärden . 
Min leksyster lilla , som jag har kär som himlen , lüften och gräsen , kom , hviska nu , dà natten är här , för mig ditt verkliga väsen . 
Ty nu har jag suttit dagen läng och prydt dig med diktningens smycken . Jag sjungit dig ljuf som Cendrillon och trolsk som Isolde med drycken . Ur sägnema tog jag skrud pâ skrud , du blef ständigt ny och en annan , min diktnings höga och skiftande brud med legendens opal vid pannan . 
Men nu är det sent . Mina fingrar blödt vid att slipa stenar , som spegla din blick , ditt skratt — min gud , jag är trött vid bubblor , som komma och segla .