DYKAREN . 
Hör , hur hafvet brusar ! 
Vâgorna slä , välla och gâ , 
storm i snäckorna susar . 
Döf för sorl och svall 
djupt under dânande vatten 
drager i svaria natten 
dykarn pâ ensamt och dunkelt kall . 
Strâlande solvärlds vimmel , 
färgernas fröjd , 
jubelsáng , höjd 
högt mot hägrande himmel , 
allt det lefvandes ström 
hör han i fjärran förrinna , 
dornna soni slumrande barnets dröm . 
Dykarn vandrar pä botten , glömmer där lif ,