alienor 
spädast af furstinnorna bar hon hermelinet , höll de hvita ärmarne tätt kring bröstet svängda , som pâ bibeln pannarne elfenbenstillstängda . 
Tyngd af gyllne uddarne i ornat och krona , stel och tyst bland kuddarne brukade hon trona , drömde stört om hjältarne , som nâ till Jordanen , kors bland saracenerne , riddaren med svanen . 
Kungen han var gráare än en dvärg i bergen , hennes ögon blâare än en sjö tili färgen . 
Sus i hagtornsgângarne , vackra cantilenor , söndagsbarn för sângarne , det var Alienor .