56 
DIKTER 
DÖDSDANSEN . 
Du döfva och blinda kristenhet , 
som stimmar , sorlar och sjunger , 
men aldrig din lusta stäfja vet 
för tärande törst och hunger , 
du reser dig slott och smyckar dig hus 
och tror dig i byggena hemma , 
midt i ditt surrande annandagsrus 
du lyssne tili rimmarens stämma . 
Väl pukan kan larma sá döf blir all sans , och lutorna leka sä sota , att hjärtat blir yrt vid blodets dans , när i hornena blâsarne stöta . 
Grant fladdra fanor , tungt prâla banér . Mot facklorna vinflamman glimmar . Ja , festen är präktig , men fort rinna ner i sanduret högtidens timmar . 
Men dà tager vid en aunan musik , när den siste spelman skall sjunga ,