54 
DIKTER 
Pâ väggens bonader bleknat allt . 
Bland lärkträd ej mer sâgs kung Arthurs gestalt . 
Och féen Lunette , som han drömt om som barn , nu var hon en skugga af gulnadt garn . 
Men tystnaden läg i sommarskum hall , sâ man hörde i timglaset sandens fall , 
den tystnad , som dricker timmar och âr , som förtorkar hjärtan och grànar hâr . 
Pâ junkerns tinning sprang svetten het . Han hörde i bröstet ett barn , som grät . 
Sâ begynte han . orda vidt och bredt , om allt han i riken och städer sett , 
om kronor och kyrkor och kvinnor och svärd och undren rundt i vâr Herres värld , 
hur de frossat , alla hans sinnen fem , men hjärtat ständigt längtade hem .