DIKTER 
Reskamrat , du i fjärran land under främmande himmel log mot min längtan , tryckte min hand , ledsven i Babylons vimmel . Ensamhetssorgen som David du sjöng fràn min själ med din stämma — Var du mitt sällskap , endast du , hjärtat kände sig liemma . 
Sä har du följt mig frán barndomens dar växlande skepnad med áren . 
Innerst dock alltid densamma du var , blifver väl ocksâ till bâren , drömmerska , älskande tankens stài , men i din tonvärld fângen , svärmande svenska modersmâl med ditt kvällsus i sängen . 
Dig jag tjänar som tacksam son , allt hvad jag äger du skänkte . 
Smedens konst är ju eldens lân . 
Allt jag drömde och tänkte kommer frân dig , som jag dyrka skall , tills mer ej lifstráden spinnes . 
Bönhör mig , sá när läppen är kall man i ditt tempel mig minnes .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.