50 
DIKTER 
Ty svârmodets ort mâng midnattsstund jag sett blomma i röd Burgunder . 
Om iru Värld har mer söt än bitter mund är mig ännu ett olöst under . 
Men städs vid liennes skimrande brunn jag hört rop som af lif , som gâ under . 
Hennés gigors glädje bief aldrig min , hur bristande fagert de läto . 
Den gamia visan kom alltid in , och omkvädesordena gräto för ett enda hjärta . 
Jag star i natten , mot stjärnorna ser . 
En däre vili räkna dem alla . 
Ju fier han ser strâla och vinka , dess mer 
blir besk hans ensamhets galla . 
Ack , hade för mig jag blott en af er , 
I tindrande ögon kalla . 
Men jag lämnat min stjärna , vet ej om den stâr där hemma än klar öfver häcken , den slockna hunjiit i natt och ár dà jag glömde för fjärran tecken mitt enda hjärta . 
Min sven , vak upp ! Drömmer du ocksâ ? 
Slik herre , slik dräng för det mesta — 
men en marsnatt sâ klar , sâ stjärnhög och blâ 
kan knäcka , jag känner , den bästa . 
Fort , pungen hit och kappan pä , 
än finns tärnor och gillen att gästa .