DIKTER 
Skyggt hon tog hans hand , täljde bâdas talan : 
— Till Egypti land rest är redan svalan , men hvart resa vi ? 
Tvenne fâglar kunna fly och sälla bli , men för oss förbrunna flarn är allt förbi . 
Barr och blad bläst ned . Svart i skog stâr stammen , lyckan vissnat med , kvar är endast skammen . Jag kan bjuda grât , du kan bjuda döden . 
Intet styggt förlät ! 
Aska blott pâ glöden . 
Ma vi skiljas ât . 
Skugga var jag förr , skugga blir jag âter , läser lifvets dörr . 
Somna in jag làter hopp och harposträng , väntar vintertiden soin en frostbränd äng . — Kungen , vänd frán striden , delà skall min säng .