Full text: (2,1)

DIKTER 
Domar hörde niaka och son , folket , som bönföll i kvällen . Men som med dödens tysta hän bättre blott sof han mot hallen . Tanken flydde lik frigjord ström längt frân de klagande alla . Leende hviskade lian i sin dröm främlingsordena kalla : 
»Den som känner hunger och törst , om han vili lefva , spörjen ! 
Alltsà bief eder klagan störst , när som för sent I sörjen . 
Sparen gräten för tempel och torg , skänk den dagarnas dârar . 
Sörjen likars och lefvandes sorg — mig röra ej edra târar . 
Drottningen glömmer hos kammarsven skilsmässotimmens sveda . 
Folket fár gudar och kungar igen , son min fâr lycka och leda . 
Men jag vili sofva i tidernas tid , borthängdt svärd under ärgen , sofva och finna allt djupare frid , djupare allt in i bergen . »
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.