FOLKET I NIFELHEM
brottas och blöda än gamia och grâ tills deras kistor man spikar .
Sä de myllas i frostkall jord .
Tungt döljer snötäcket sparen .
Alla osagda kärleksord graset först hviskar i váren , när i suset kring tysta hem ¿indtligt blir sâng deras trängtan sängen om folket i Nifelhem med sin begrafda längtan .
