Full text: (2,1)

DIKTER 
Glädjen krusas som motvillig gast , mutas med guldet i flaskan . 
Sinnets fröjd är en drifhusväxt , vissnar som blomma i kruka . 
Blodets sprâk blir en bibeltext , lust kailas synd eller sjuka . 
Kärlek är ej befrielsens sâng , men ett svârmod gemensamt . 
Stolta och blyga pâ samma gang bära det bästa de ensamt . 
Alla de drömt om en högsta lott , men sig dock nöja med niter . 
Äfven pâ samma örongott hjärtana bli eremiter . 
Gomma bak làs siila kostbara ting , nycklarna själfva tappa — fattiga gâ med en kungaring dold under hvardagens kappa , sitta vid samma bord och se ljusen lângsamt förbrinna , ständigt iner främmadt och fruset le , aldrig försoningen hinna ! 
Mognad visdom och sträfsamt lif vira ej krans kring liaren , hvassare blott som en slipad knif viljan varder med âren . 
Hârdare ord och bardare drag , strängare själfplägarrisen , men med vilda och brusande slag känslan än slâr under isen . 
Kärfva och mörka i âldern de stá , stormslitna furornas likar ,
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.