6 
NYA DIKTER 
och med din ljusflods purpurröda räga lys upp den gängstig , som mig âterstâr ! Ej skall jag hälsa dig med suck och bäfvan för hvad du i ditt sköte bära kan . 
Hvad än du gifver mig , jag utan trefvan vili taga mot och bära som en man . 
Gif mig blott kraft att mot mitt hjärta trycka med jämnmod bäde ljuf och dyster dag , ej som ett barn jag tigga vili om lycka , ty ej jag känner själf mitt väsens lag . 
Ty kan allen med sorgs och nöds insegel mitt inres skumma gâta löst jag fâ , liksom metall i eld blott smälts ur degel , välan , mä dà mig smärtans gissel slä . Ett dunkelt bud , som bief mitt värf att fylla , är brännande , djupt i min ande lagdt , lät mig min lyckodröm se täckt af mylla , blott jag en gâng det dunkla ord fâr sagdt , som är min lefnads mài , min lefnads mening och lösen pä min längtans hemlighet . Sen slumra mâ i död och djup förstening det jag , som log , som längtade och grät . — 
t