70 
nya dikter 
Och det är lust mer rusande än vin , och det är âtrâ , starkare än döden , i detta sorl af honungsdruckna bin frân snyftningens och skrattets mänskoöden . 
Ser du med pannan mot sin fönsterkarm i vindens ruta pâ det grâa huset en ensam man , som blickar ner med harm pâ kvällens yra karnaval i ljuset ? 
Det är den ringaste af en million . 
Hans pulsar drömma om ovädersnatten , som sopar undan med sin hämnds cyklon det fräcka guldet och de stolta skratten . Hans mun har törst till allt i vâra glas , till vâra gästabud och älskarinnor , juvelens trollglans , sidensläpens fras och barmens blomsterdoft hos fina kvinnor . Hur önskar han ej blixten , som förgör ! Hans hjärta dunkar med den dofva takten af dessa vilda steg , som skrämdt man hör , när nödens brottsling släpas bort af vakten . Dock , bleke broder , kanske skeft jag tydt i dina anletsdrag den mörka Vreden , och du är svärmarn , drömmande pâ nytt om mänskosläktets evigt sökta Eden , om dessa lyckoland med kära namn för sagans mun och för poetens lyra , tili hvilkas ankargrund i vindlös hamn hvar släkt sin längtans farkost velat styra :