Full text: (1,2)

66 
nya dikter 
människor därinne , men alla de afbildade figurerna pâ duk , i sten och trä fingo i halfdunklet ett säll - samt lif , som ville de med lappar , krusade af vunnen kunskaps leende , meddela de oinvigda de tydda gâtornas hemlighet . 
Hans gick fram och âter i de halfskumma skeppen , som med sitt eko âtergâfvo det trotta och det otâliga i hans steg . I ett litet sidokapell brann framför en Mariabild en ensam silfverlampa , hvilkens rôda lâga flammade och ängslades i skymningen . Till den gick han smâleende som mot en bild af sig själf . Sakta foli han pâ knä , och med ansiktet i sina händer hviskade han : »Maria , du enda ut - valda , se , ocksä jag är som den lilla silfverlampan , hvilkens rôda lâga snart förbrunnit , och jag tackar dig för branden , som förtär mig . . . Jag är som urnan , hvilkens salfva förrinner omärkligt men sä - kert genom den osynliga sprickan , och jag välsignar dig för det sâr , för hvilket jag fâr förblöda . Men allra mest välsignad vare du , för ditt förbarmande med mig , därför att du gifvit mig denna gränslösa vämjelse vid mig själf och världen , som är ett tecken 
pâ , att jag öfvervunnit det värsta och snart blir kallad bort . »
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.