PÀ MIDTEN A F VÄGEN 
/ denna naît min ungdoms slut beseglas , i morgon trettitalets höjd jag nàr , och drömmande jag hör , hur dörren reglas som ledde till min ungdoms Ijusa âr . 
Mitt bröst är füllt . Uti mitt öra klingar 
en sorgmarschs tungt högtidliga rnusik , 
och mig den sista afskedssmärta bringar , som känns , när anförvant bärs bort som lik . fast död , sä länge än du i din kista lág höljd af sâng och liljor i mitt hem , än mellan oss ej banden kunnat brista , nü döda ungdom sjungs ditt rekviem ! 
Rundt om min bänk sig nattens mörker breder , i salens spis hvart glöd har falnat slut — din arfving sitter ensam kvar och reder i midnattstimmans ro ditt stärbhus ut .