R
DYKUNGENS DOTTER.
gifven af prakt och härlighet ligger i mumietäckelse; här
skulle hon luta sitt hufvud till den döde och då skulle det
uppenbaras henne, hvarest lif och frälsning åt hennes fader
stode att vinna. Allt detta hade hon utfört och i drömmen
erfarit att från den djupa mossen i det danska landet, stället var
noga beskrifvet, skulie hon hemföra den lotusblomma som
i vattnets djup hade vidrört hennes bröst, då skulle- han
frälsas.
Och derför flög hon i svanehamn från Egypti land upp
till vildmossen. Se, allt detta visste storkfar och storkmor,
och nu veta vi det tydligare än vi visste det förut. Vi
veta att dykungen drog henne ned till sig, veta att hon för
de sina i hemiwet är död och förlorad; blott den visaste af
de vise sade ännu, likasom storkmor: »hon reder sig nog!»
och det ville de nu vänta på, ty de visste ingenting bättre.
»Jag tror att jag kniper bort svanhamnarne från de två
struntprinsessornal» sade storklar, »så kunna de åtminstone
icke komma till vildmossen att göra skada; svanhamnarne
gömmer jag deruppe tills de kunna behöfvas!»
»Hvar uppe gömmer du dem?» frågade storkmor.
1 vårt bo vid vildmossen!» sade han. »Jag och våra
yngsta ungar kunna hjelpas åt att föra dem dit, och bli de
oss för besvärliga, så finnas ställen nog under vägen att
gömma dem till nästa flyttning. En svanehamn vore visst
nog för henne, men två äro ändå bättre: det är bra att ha
godt om reskläder i ett nordligt land.»
»Du får ingen tack derför!» sade storkmor, »men du
är ju herre i huset! jag har ingenting att säga utom under
liggtiden.»
våren
henne
sinne
nad I
samp
blef
tänkt
år; s
än d:
det
het
och
al te
skull
det,
för
mini
de
om
satt
och
Full:
i fje
fax