I ANKGÅRDEN. 
Och alla ankorna samlade sig kring den lilla döda 
sångfågeln. Ankorna ha starka passioner; antingen känna 
de afund eller medlidande, och då här icke var någonting 
att alfundas, så voro de medlidsamma, och det voro också 
de två kinesiska hönorna. 
»En sådan sångfågel få vi aldrig mera! Han var nära 
nog en kines!» Och de snyftade så att det lät »skrock, 
skrock,» och alla hönsen skrockade, men ankorna gingo der 
och hade de rödaste ögonen. 
»Hjerta ha vi;» sade de, »det kan ingen frånsäga oss!» 
»Hjerta», sade portugisiskan, »ja; det ha vi nästan lika 
mycket som i Portugal!» 
»Låtom oss nu tänka på att få något i kräfvan!» sade 
ankbonden, »det är vigtigare; går ett af speleverken i kras, 
så finns det nog flera qvar ändå!» 
306 
D. 
bar 
me 
uts 
ho: 
no: 
NO 
en. 
fär 
IG 
da. 
ni 
lar 
po 
de 
er 
Nn