d jubel,
len väl-
; storl»
le i ett
> fattar
skan!»
att tro
var ju
Je den
Zenom
n unge
ch er-
begära
1 icke
ra be-
men
ining;
:dom,
efter
vore
stora,
unge
EX HISTORIA FRÅN KLITTERNA. 209
mannen, »och tror du icke att lastdjuret, som pryglas, svälter,
och släpar ihjel sig, har känsla af sina tunga lefnadsdagar?
Det kunde ju också fordra ett annat lif, kalla det orättvisa
att det icke blifvit stäldt på en högre plats inom skapelsen!»
»I himmelriket äro många boningar, har Christus sagt!»
svarade den unga frun, »himmelriket är oändligt såsom Guds
kärlek! — också djuret är en varelse; och jag tror att intet
lif skall förtappas, utan vinna all den lycksalighet som det
är mottagligt för, och som för det är nog!»
»Men verlden är mig nog!» sade mannen, och slöt sin
sköna, älskliga maka i sina armar, rökte sin cigaretto på
den öppna altanen, der den svalkande luften doftade af oranger
och nejlikor; musik och kastagnetter klingade nedifrån gatan,
stjernorna tindrade uppifrån, och två ögon fulla af ömhet,
hans makas ögon, blickade på honom med kärlekens eviga lif.
»Ensamt en minut som denna», sade han, »har nog
värde att derför födas, njuta — och försvinnal» han log,
hustrun höjde handen mildt förebrående — och molnet var
åter borta, de voro öfverlyckliga.
Allt syntes lofva att betrygga deras anseende, fröjd och
välstånd; en omvexling inträffade, men blott i vistelseort,
icke i njutandet och sann vinning af lifvets lust och glädje.
Den unge mannen blef af sin konung sänd som minister till
kejserliga hofvet i Ryssland, en hederspost som hans börd
och kunskaper gjorde honom förtjent af; han var sjelf rik,
och icke mindre hade han fått med sin fru, som var dotter
till den rikaste, «mest ansedda köpmannen. Ett al dennes
största och bästa skepp skulle just samma år gå till Stock-
holm, det skulle föra de älskade barnen, dotter och måg, till