Full text: Nya sagor och historier

160 
ANNA LISBETH. 
der att göra; gossen var deras och tära sin kost kunde han, 
sade de, göra gagn för födan borde han, och så fick han 
sköta Matts Jansons röda ko, han kunde nog rykta och 
taga sig något för. 
Bandhunden på herregården sitter i solskenet stolt på 
sin koja och skäller på hvar och en som går förbi, iregn- 
väder kryper han in, ligger torrt och lugnt. Anna Lisbeths 
gosse satt vid diket i solskenet, täljde på en tjuderpinne, 
på våren upptäckte han tre smultronplantor i blom, de 
skulle nog få smultron, det var hans gladaste tanke, men 
det blef inga smultron. Han satt i regn och rusk, blef våt 
in på kroppen, den skarpa vinden torkade sedan kläderna 
medan de sutto på; kom han till gården blef han snäst och 
skuffad, han var ful och otäck, sade pigor och drängar, 
det var han van vid — aldrig älskad! 
Hur gick det vidare Anna Lisbeths gosse? Huru skulle 
det kunna gå honom? hans lott var: »aldrig älskad.» 
Från land blef han kastad om bord, gick till sjös på 
en usel skuta, satt vid rodret medan skepparen drack; 
smutsig och ful var han, förfrusen och urgräfven, man skulle 
kunnat tro att han aldrig varit mätt och det hade han 
icke heller. 
Det var sent på året, rått, vått och blåsigt, vinden 
skar kallt tvärt igenom de grofva kläderna, isynnerhet till 
sjös, och der gick för ett segel en usel skuta med två mans 
besättning, ja lika rätt kan man säga halfannan mans, och 
det var skepparen och hans gosse. Skumt hade det varit 
hela dagen, nu blef det mörkare, det var en bitande köld. 
Skepparen tog sig en sup, som kunde värma invändigt! 
fla: 
me 
trä 
me 
me 
str 
kesc 
ha 
vin 
om 
val 
der 
gos 
ha: 
en 
ma 
ske 
än 
ens 
val 
un« 
ent 
ick 
SÖN 
det 
var 
dot 
le
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.