Her-
umma
arrade
detta
hvad
, ville
n höll
m om
asans-
nimlen
ch vid
er den
n höll
deraf,
:rodde
amma
henne
ot och
2, och
skägg-
en det
nannen
ätt ut-
ina, ur
, hvilka
la, han
,attnet.
DYKUNGENS DOTTER.
böd den orena anden vika och signade henne enligt kristligt
bruk, men dopets vatten har ingen kraft der icke trons
källåder strömmar inifrån.
Men äfven i detta fall var han den starke, ja mer än
mannastyrka mot den stridande onda kraften låg i hans
gerning, hvilken liksom öfverväldigade henne, hon lät armarne
sjunka, såg med undrande blickar och bleknade kinder på
denne man, som syntes vara en mäktig trollkarl, stark i
seid och hemlig konst; det var de mörka runor han läste,
lönnstafvar han tecknade i luften! Icke för den blänkande
yxan eller om den skarpa knifven svängts mot hennes
ögon skulle hon blinkat, men hon gjorde det då han skref
korsets tecken på hennes panna och bröst; och nu satt
hon der som en tam fågel, med hufvudet nedböjdt mot
hröstet.
903
Då talade han mildt till henne om den kärlekens ger-
ning hon öfvat mot honom under natten, då hon kommit
i den fula grodskepnaden, löst hans band och fört honom
till ljus och lif; hon var också bunden, sade han, bunden
med ännu trängre bojor, men också hon skulle, och genom
honom komma till ljuset och lifvet. Till Hedeby, till den
helige Ansgarius, ville han föra henne, der i den kristna
staden skulle förtrollningen häfvas; men icke frampå hä-
sten, icke ens om hon godvilligt sutte der, tordes han föra
henne.
»Bakpå hästen må du sitta, icke framför mig! Din
trolldoms skönhet har en makt som är från det onda,
jag fruktar "den — och dock är segern min genom Chri-
stum!»