a per- 
+ feen 
vr salar 
na, Så 
a ned- 
i den 
on var 
& hop- 
vingens 
t. VOrO 
DEN SISTA PERLAN. 
»Hvuarthän förer du mig?» fragade skyddsanden. »här 
bor ingen fee, hvars gäfvor kunna räknas bland lifvets bästa 
oafvor.» 
»[ denna heliga stund bor hon här på detta ställe!» 
svarade engeln och pekade åt ett hörn, hvarest modern i 
lifstiden brukat sitta mellan blommor och bilder, hvarifrän 
hon, såsom hemmets goda fee, kärleksfullt nickade åt man, 
barn och vänmer, hvarifrån hon lik solstrålen spred glädje 
och var det helas föreningspunkt och hjerta, — der satt nu 
en främmande qvinna, klädd i långa, fotsida kläder: det var 
sorgen, nu herrskarinna här och moder i den dödas ställe. 
En brännande tår rullade ner i hennes sköte och den för- 
vandlade sig till en perla; den skimrade i alla regnbågens 
färger och engeln tog den, och perlan lyste som en stjerna 
med sjufärgad glans. 
ra: det 
sta af- 
som nu 
lek om- 
par till 
[ystna- 
:samma 
tdraget 
tolk in- 
hemskt 
och i de