Full text: H. C. Andersens Historier

1B OCH LILLA CHRISTINE. 
fi göra det. Han var bjuden af pråmkarlen och aftonen 
förut följde han hem med honom. 
Bittida på morgonen sutto de två barnen högt uppe 
på vedtrafven i pråmen och spisade bröd och hallon. Pråm- 
karlen och hans biträde stakade sig fram, det gick med 
strömmen, i rask fart nedför ån och öfver sjöarne, hvilka 
tycktes liksom igengrodde af skog och vass, men alltid fanns 
det någon genomfart, om än de åldriga träden böjde sig 
rätt ut och ekarne framsträckte kala grenar, liksom om de 
hade uppvikit ärmarne för att visa sina knotiga, nakna ar- 
mar: gamla alar. dem strömmen hade lossat från stranden, 
höllo sig med rötterna fast vid botten och liknade små 
skogiga holmar; vattenliljorna gungade på vattnet; det var 
en statlig färd! — och så kom man till alfisket, der vattnet 
brusade genom slussarna: det var något för Ib och Christine 
att se på! 
Den tiden fanns der hvarken fabrik eller stad, blott 
den gamla herrgården, och dess folkmängd var icke stor; 
vattnets forsande genom slussarna och vildandens rop ut- 
gjorde da den egentliga lifligheten derstädes. — När veden 
var lossad, köpte sig Christines fader en stor knippa ål 
och en liten slagtad gris, och begge delarna lades tillhopa 
i en korg som ställdes akterut på pråmen. Nu gick det 
mot strömmen hem, men det var medvind och då de satte 
segel till. så gick det lika så raskt som om de haft två 
hästar förspända. 
Då de med pråmen voro komne så högt under sko- 
gen, att de lägo vid ett ställe, hvarifrån karlen som hjelpte 
att pråma blott hade ett kort stycke väg hem, så oick 
[72
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.