hafva
a lexi-
så Sä-
an Som
ir och
n, var
hro-
så gaf
2 lexi-
n var
ch så
skulle
:ärden
a hro-
som
kal-
ide?»
! har
det?»
merT-
»Jag
mig,
ienne
DUMMERJÖNS.
161
»Pratmakare!» sade fadren, »icke må du tro att jag
ger dig någon häst. Icke kan du hålla tal! nej, bröderna,
de äro karlar för sin hatt!»
»Får jag ingen häst», sade Dummerjöns, »så tar jag
bocken, den är min egen och rår nog bära mig!» och så
satte han sig grensle på bocken, tryckte hälarne i sidorna
på den och så for han af utåt landsvägen. -Huj! hvad det
gick. »Här kommer jag!» ropade Jöns, och så sjöng han
att det dallrade i luften.
Bröderne redo långsamt förut och talade icke ett ord;
de behöfde tänka på alla de qvickheter de ville komma fram
med, ty allt skulle nu vara så utstuderadt.
»Hallå-hoj!» ropte Dummerjöns, »här kommer jag! se
hvad jag hittade på landsvägen!» och så visade han dem en
död kråka, som han hittat.
»Jöns!'» sade de, »hvad skall du med den?»
»Den skall kungadottern få till present!»
»Ja. det passar just bra!” sade de, skrattade och redo
vidare.
»Hallå-hoj! här kommer jag! se hvad jag nu har hittat,
sådant hittar man inte hvar dag på landsvägen!»
Och bröderne vände om för att se hvad det var.
»Jöns'» sade de, »det är ju en gammal träsko, utan
öfverstycke, skall kungadottern få den också?»
»Det skall hon!» svarade Dummerjöns, och bröderne
skrattade, redo på och kommo ett långt stycke förut.
»Hallå-hoj! här är jag!” ropte Dummerjöns; »nej, nu
blir det för rasande! Hallå-hoj! det är makalöst!»
it