150 ETI BLAD FRÅN HIMMELEN.
göra dig illa, så minns af historien om Joseph: »De tänkte
ondt i deras hjertan, men Gud visste att vända det till det
goda.» Lider du orättvist, misskännes och hånas du, kom
då ihåg den renaste och bästa, honom, som de bespottade
och fastnaglade vid korsets stam, hvarifrån han bad: Fader
förlåt dem, ty de veta icke hvad de göra!»
Hon stannade framför den underbara växten, hvars
gröna blad doftade så ljuft och vederqvickande och hvars
blommor i det klara solskenet syntes henne som ett fyrver-
keri i dess skönaste färgspel, och det klang från hvar och
en, som om den i sig inneslutit melodiernas djupa källa,
som under årtusenden icke tömmes. Med from andakt be-
traktade hon all denna Guds herrlighet; hon nedböjde en af
grenarne, för att bättre kunna beskåda blomman och inan-
das dess doft, och det strålade i hennes sinne, det gjorde
hennes hjerta så godt; gerna ville hon ega en af blommorna,
men hon nändes icke afbryta någon; den skulle ju så snart
hafva vissnat hos henne. Hon tog blott ett enda grönt blad,
bar det hem, lade det i sin bibel och der låg det friskt, all-
tid friskt och oförvissnadt.
Mellan bibelns blad låg det gömdt; med bibeln blef
det lagdt under den unga flickans hufvud, då hon några
veckor derefter låg i sin likkista, med dödens heliga allvar
på det fromma anletet, liksom det jordiska stoftet burit en
prägel af att hon nu stod inför sin Gud.
Men uti skogen blomstrade den underbara växten, den
blef snart ett träd, och alla flyttfåglar kommo och bugade
gig för det, isynnerhet svalan och storken.