Full text: H. C. Andersens Historier

dåg 
ndra 
lott 
la. 
JÖP- 
med 
Säg 
len, 
HOS 
ina 
UNDER PILEN. 
123 
grenar ner till honom, trädet syntes vara en gammal. kraft- 
full man, det var pilfar sjelf, som lyfte honom pa sina ar- 
mar och bar honom. den trötte sonen. hem till det Danska 
landet vid den öppna, kala stranden. till Kjöge stad. till 
barndomsträdgärden. Ja, det var sjelfva pilen från Kjöge, 
som hade gått ut i verlden för att söka och finna honom, 
och nu var han funnen och förd hem till den lilla trädgar- 
den vid ån, och här stod Johanna i all sin prakt. med 
guldkronan på, sadan han sist hade sett henne, och ropade: 
»Välkommen!» 
Och midt framför dem stodo två underliga varelser; 
men de sägo mycket mer menskliga ut än i barndomstiden, 
de hade också förändrat sig; det var de begge pepparkakor- 
na. karlen och flickan: de vände rätsidan ut och sågo bra ut. 
»'Tack'» sade de begge till Anut; »du har löst var 
tunga! Du har lärt oss, att mun skall frimodigt säga ut 
sin tanke. eljest blir det ingenting aft. Men nu har det 
blifvit aft — Vi äro förlofvadet» 
Och så gingo de hand i hand genom Kjöge gator, och 
de sågo mycket anständiga ut på afvigsidan, det var ingen- 
ting att ammärka mot dem! Och de gingo rakt till Kjöge 
kyrka. och Knut och Johanna följde efter: de gingo ocksa 
hand i hand. och kyrkan stod som förr med röda murar och 
frisk murgröna, och kyrkans stora dörr öppnades pa vid gaf- 
vel. och orgeln hbrusade, och karlen och flickan gingo hegge 
uppför gängen; »herrskapet först!» sade de. »pepparkakornas 
brudpar!» och så gingo de hvardera åt sin sida för Ann? 
och Johanna, och de knähöjde deruppe. och hon lutade sitt 
hufvud öfver hans ansigte. och iskalla tarar runno från hen-
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.